29 September

Pappa, Vardag / Permalink / 0

God morgon!
 
För 48 år sedan föddes den här fantastiska människan på bilden. 18 år senare blev han min pappa. Jag kunde då stolt säga att det var min pappa, sen svajade vår relation då pappa blev sjukare och sjukare. Tillslut tog allt bara slut och för snart 2,5 år sedan gick han bort. Inget av det här hindrar mig från att tända ett extra ljus idag på hans födelsedag. Grattis älskade pappa!
 
Till dagen. Började med att hoppa in i en dusch och tvättade håret. Tvättar ju sällan håret nu för tiden. Ca 2 gånger i veckan så känns som ett projekt när jag väl ska göra det. Sedan gjorde jag lite frukost till mig själv och satte mig och onlineshoppade lite (är torsk på det igen). Kommer självklart visa upp allt som jag beställer hem.  

2 år sen

Pappa / Permalink / 0
Idag är det två år sedan min pappa gick bort. Det är två år av saknad och tankar som snurrat. Enda skillnaden på idag och dagen för två år sedan är att idag spöregnar det och för två år sedan så var det skinande sol och stekhett. Jag kan än idag knappt förstå att han lämnat oss, att jag aldrig mer kommer få höra hans röst, eller få träffa honom. På en dag vändes mitt liv upp och ner och det är inte förens nu jag kunnat vända det rätt igen.
Jag mår så betydligt mycket bättre idag. Hade jag vetat hur det var att leva utan alkoholism i familjen hade jag gjort betydligt mer för att visa att jag inte tyckte det var ok. Men nu var det min vardag och tyvärr så måste jag säga att jag mår bättre nu än när pappa levde. Men självklart hade jag hellre valt att ha honom frisk och vid min sida i liv.
 
Nu vet jag ju också att han mår bättre. Han har det bra tillsammans med sina änglakompisar, tillsammans med hans idoler och min morfar, gammelmormor osv. Jag vet dessutom att vi kommer ses någon dag om ett x antal år. Då kommer vi kunna snacka skit precis som vi gjorde när du var här med mig.

Maj månad

Pappa, Vardag / Permalink / 0
Det närmar sig med stormsteg pappas 2 års dag. I slutet av den här månaden för två år sedan gick du bort. Det är oförståeligt fortfarande på ett sätt. Jag fattar att du inte är med oss länge samtidigt som du alltid kommer vara en del av mig. Som vi mamma sa på din begravning "Nu får du leva vidare i våra döttrar". Så är det verkligen. Jag känner igen mig mycket i dig.

I alla fall så hände det väldigt mycket maj månad 2013. Du gjorde mig glad, du svek mig och du fick mig att gråta mig till sömns varje natt ett tag. Ändå var det i maj som du och jag sa våra sista ord till varandra. Det var då du och jag skulle träffas en sista gång utan att veta om det.
 
Igår hittade jag lite papper som pappa hade skrivit som påminde mig om allt igen. Tårarna rann och jag blev påmind om hur mycket jag saknar honom.
 
Till top